GERD – More Water Than Anything

Det tar inte särskilt lång tid innan ”More Water Than Anything” visar vad GERD är ute efter. Det här är inte en skiva som nöjer sig med att hitta ett snyggt sound och sedan stanna där. Låtarna vrider på sig, växer åt oväntade håll och lämnar ibland marken helt. Resultatet är ett album som både känns minutiöst konstruerat och märkligt obundet.

Och framför allt: det är väldigt bra.

På sitt andra album låter GERD betydligt mindre intresserad av vad som brukar fungera och betydligt mer intresserad av vad som händer när hon följer en idé tills den nästan går sönder.

Det passar henne.

Elektroniska ljud möter stråkar, stora rytmiska partier, luftiga mellanrum och detaljer som plötsligt förändrar hela låtbilden. Det finns pop här, absolut, men ”More Water Than Anything” beter sig sällan som en vanlig popskiva. Refränger behöver inte alltid komma där man väntar sig dem och arrangemangen tycks ständigt vara på väg någon annanstans.

Just den oberäkneligheten blir en av albumets stora styrkor.

När kontrollen börjar glida

”Love Economy” är ett bra exempel. Harmoniken rör sig på ett sätt som gör att låten aldrig riktigt landar där örat förväntar sig. I stället byggs en lätt obehaglig spänning upp, som om någonting hela tiden befinner sig precis bakom musiken.

Det passar också textens konflikt.

GERD har beskrivit låten som ett möte med den sida av en själv som man helst skulle vilja slippa konfrontera:

”Det är som att stå ansikte mot ansikte med den delen av sig själv man inte riktigt vill se.”

Den känslan återkommer genom albumet. Inte nödvändigtvis som ett tydligt tema, utan som en temperatur. Något ligger och skaver även när musiken är som allra vackrast.

Samma sak händer i ”Truth To Be Told”, där GERD låter märkligare infall få ta plats utan att försöka räta ut dem i efterhand. Det finns en frihet i det som gör skivan rolig att återvända till. Små detaljer som först känns udda börjar efter några lyssningar kännas helt självklara.

”Crazy” gör skäl för namnet

Bäst blir ”More Water Than Anything” när GERD låter ordning och oreda slåss om samma utrymme.

”Crazy” är kanske det tydligaste exemplet. Den börjar relativt samlad men förändras steg för steg tills känslan av kontroll nästan har försvunnit. Det är inte kaos för kaosets skull. Snarare är det som att låten långsamt skruvar upp pulsen och vägrar sluta när den nått en bekväm nivå.

GERD själv säger:

”I slutet kan vi tappa huvudet, tillsammans.”

Och ja, ungefär så känns det.

Här märks också hur mycket hon tänker på musik som något fysiskt. Det är en skiva som gärna får spelas högt. Basen och rytmerna har en tyngd som gör att flera låtar känns byggda lika mycket för kroppen som för hörlurarna.

Det ger albumet en viktig motvikt till allt det grubblande.

”Hurts” behöver inte skrika

Förstasingeln ”Hurts” visar en annan sida av skivan.

Här ligger dramatiken snarare i väntan på katastrofen än i själva explosionen. Låten kretsar kring det där obehagliga ögonblicket när man redan förstått att en relation håller på att ta slut, men fortfarande försöker leva några sekunder bakom insikten.

GERD beskriver det som att stå precis innan ”golvet rämnar”.

Det är också en av hennes stora styrkor som artist. Hon behöver inte alltid gå hela vägen till maximal dramatik för att något ska kännas stort. Hon är lika effektiv när hon håller tillbaka och låter spänningen göra jobbet.

Ett album som växer

Det finns gott om artister som kan skapa storslagna ögonblick. Betydligt färre lyckas göra det utan att musiken börjar kännas överlastad.

GERD kommer undan med det eftersom hon också förstår värdet av tomrum.

När produktionerna sväller finns det nästan alltid någonting som håller emot. När en låt blir tät öppnas plötsligt ett hål. När en melodi känns trygg kommer en detalj som rubbar balansen.

Det gör att ”More Water Than Anything” fortsätter förändras även efter de första lyssningarna.

Och det är kanske skivans största kvalitet.

Det här är inte ett album där allt behöver förstås direkt. Tvärtom. Några av de bästa partierna är de som först känns lite felplacerade och sedan, tre lyssningar senare, visar sig vara exakt det som gjorde låten intressant.

Det enda som egentligen hindrar ”More Water Than Anything” från ett fullständigt toppbetyg är att den enorma idérikedomen ibland gör att helheten nästan blir för tät. Några ögonblick hade kunnat vinna på ytterligare lite luft.

Men det är ett ganska angenämt problem att ha.

För det här är framför allt ljudet av en artist som vågar göra musiken större, konstigare och mindre förutsägbar.

Med ”More Water Than Anything” tar GERD ett rejält kliv framåt. Inte genom att putsa bort sina egenheter, utan genom att ge dem ännu mer plats.

Och det är precis där skivan blir som bäst.