En svängig start på festivalen

Det började faktiskt riktigt, riktigt bra. När Clean Bandit klev upp på scen under Bonfire Festival 2025 var det som att någon tryckte på en knapp. Direkt energi, direkt träff – och en öppning som satte ribban högt. Den brittiska gruppens fusion av klassiska stråkar och elektroniska beats fyllde området framför scenen med förväntan och puls. Publikhavet svarade genast, och det märktes att många längtat efter att få se Clean Bandit live – för vissa kanske till och med för allra första gången.

De första låtarna sitter som en smäck. Kombinationen av elektroniska beats, liveinstrument och starka melodier fungerar perfekt i ett festivalsammanhang. Det är dansant, snyggt och framför allt – engagerande. Publiken är med direkt, och det känns som att det här kan bli något riktigt stort. Den tighta produktionen och det skickliga samspelet mellan musikerna bidrog till att skapa en elektrisk stämning där både händer och fötter var i ständig rörelse.

En svacka mitt i festen

Men någonstans där händer något. Ju längre konserten fortskrider, desto mer tappar den i intensitet. Det är inte så att det blir dåligt – långt ifrån – men den där initiala gnistan, den som fick allt att kännas elektriskt, börjar sakta men säkert falna. Tempot planar ut, och vissa partier känns mer som transportsträckor än som naturliga höjdpunkter. Det är lite som att starta på max och sedan inte riktigt lyckas hålla kvar nivån hela vägen, något som inte är helt ovanligt på stora festivalspelningar där publikens energi också kan variera genom kvällen.

Samtidigt finns det fortfarande mycket att uppskatta. För egen del var det här första gången jag såg Clean Bandit live, och just därför blir helhetsintrycket ändå positivt. Deras unika sätt att blanda klassisk musik, pop och elektronisk dans gör dem särskilt intressanta. Det märks att bandet har hittat en egen nisch, där eleganta stråkinslag smälter samman med pulserande elektronik och medryckande refränger. Särskilt när allt klickar till, som under bandets största hits, lyfter spelningen verkligt till nya höjder. Då är det verkligen bra, och man påminns om varför Clean Bandit blivit så stora internationellt.

Eftertankar och förhoppningar

Det är just därför man inte kan låta bli att tänka: tänk om. Tänk om de hade lyckats behålla energin från de första tre låtarna genom hela setet. Då hade det här inte bara varit en bra spelning – det hade varit något magiskt. Nu landar det istället i något lite mer ojämnt, men fortfarande underhållande. En konsert som började på topp, tappade lite längs vägen – men ändå gav mersmak nog för att vilja se dem igen. Det är svårt att inte känna sig nyfiken på hur deras liveframträdanden kan utvecklas i framtiden med den talang och det uttryck som ändå genomsyrar deras musik.

Konsertrecensioner