Popzine (Amanda) Hej! Trevligt att träffa dig, Daniela.
Daniela Serafimova: Tack för att du träffar mig.
Jag ser fram emot den här intervjun; det har varit fantastiskt att få upptäcka fler framväxande svenska musikartister. Var kommer du ifrån?
Jag är kanadensisk-ukrainare, från Montreal.
Jag är ursprungligen från Bulgarien, men svensk. Jag växte upp i Sverige.
Växte du upp med två språk, två kulturer hemma?
Jag pratade bulgariska som barn, men minns inget av det nu, tyvärr. Jag har en kandidatexamen i slaviska språk. Jag förstår ryska fullt ut, och sedan förstår jag mycket bulgariska, lite ukrainska, lite polska – de slaviska språken.
Då är du som min bror. Han förstår, men han talar inte. Min mormor säger alltid, "Jest jak pies" — han är som en hund. Om det inte gäller mat, förstår han inte.
Åh, men mat, jag gjorde faktiskt borsjtj för ungefär en vecka sedan eftersom jag älskar det. En av mina favoritlåtskrivare är ukrainska. Hon heter Mariia Chaikovska. Jag älskar hennes texter, och hon skriver både på ryska och ukrainska. Hon växlar från låt till låt. En av mina favoritlåtar är på ukrainska och den heter Душа. Jag rekommenderar verkligen att lyssna på texterna, de är så fantastiska.
Påverkar din kärlek till slaviska språk och kultur din musik? Du sjunger på svenska och engelska
Ja, jag sjunger på svenska och engelska. Till exempel Mariia Chaikovska, jag upptäckte henne för ungefär fem år sedan innan jag ens förstod hennes texter. Det var när jag hade börjat lära mig ryska. Nu tycker jag att det inte riktigt går att översätta. Den slaviska strukturen kan inte riktigt översättas till andra språk. Jag är avundsjuk på de saker hon kan skriva, till exempel på ukrainska då det är så vältaligt. Det är så vackert hur det är uppbyggt. Jag läser mycket på ryska, och jag försöker på bulgariska. Jag pratar också franska från skolan. Om jag kan läsa en fransk författare på franska gör jag det också.
Jag föredrar också att uppleva det på originalspråket. Ditt album rör sig mellan svenska och engelska. Ger de två språken dig olika sätt att uttrycka känslor och idéer på? Känns det ena mer naturligt än det andra?
Ja, jag skulle säga att eftersom jag kommer från jazzen, har jag gjort mycket jazz innan och jag tycker alltid pop och jazz, man är tränad på engelska på ett sätt, även som svensktalande. Ens öron är tränade att tycka att engelska är det naturliga ljudet som passar med jazz eller pop. Det är en normfråga, där normen säger till oss som musiker att vi behöver skriva på engelska på ett sätt. Det är så många svenskar som inte använder engelska fullt ut, och det finns fel som grammatiska fel. Jag tycker det är intressant, att vi är så bestämda på engelskan på ett sätt. Jag tycker svenska är lite mer direkt. Jag tror också det har med ljudbilden att göra. Vokaler är direkta på svenska, vi har till exempel ä, å, e. Vi har inte riktigt eyyyy, ohhhh. Vi har inte den där runda formen som flyttar sig från ett ställe till ett annat som på engelska. Det ger ett annat ljud musikaliskt. Svenska är tydligare och mer direkt på ett sätt, det är den största skillnaden.
Det är intressant. Det finns en québécensisk sångerska som heter Cœur de pirate. Hon började på den engelskspråkiga kanadensiska marknaden och fokuserade till slut på en fransktalande publik. Känner du att din musik talar till en särskild publik, eller närmar du dig det annorlunda?
Jag skulle vilja säga till de flesta låtskrivare som inte har engelska som modersmål, att i alla fall försöka skriva på sitt andra språk som modersmål och bara testa vad som händer. De behöver inte ens släppa det eller fortsätta jobba med det. Vissa verkar vara rädda för att ens försöka eller se vad som händer när de skriver på sitt modersmål, det finns något att hitta där. Det finns fina saker som folk verkar vara rädda för eller tror är ocoolt. Jag bryr mig verkligen, verkligen inte om att vara cool.
Din musik förenar drömskt piano, jazzinfluenser och intima texter. Hur närmar du dig relationen mellan musiken och orden?
Musiken består alltid av en viss lekfullhet. För mig är det att spela musik och skapa musik att leka och lyckliga olyckshändelser, att spela fel ton och inse att det var bra. Det är improvisationen eller det ögonblicket att bara spela och upptäcka efterhand. Med texter skriver jag också prosa och poesi. Några av mina texter är verkligen baserade på längre saker som jag har skrivit i olika former. Det är mycket mer en noggrann process att bearbeta texter och ändra dem, läsa dem och ändra igen. När jag har skrivit dem måste jag prova att sjunga dem för att se om de passar eller hur de känns i den lekfulla sfären som är musik. Jag bearbetar mina texter mycket, på ett mycket lugnare sätt, och med musik exploderar det bara ur mig i lekfullhet.
Det låter som en rolig process. Även om det låter som en blandning av båda, kommer musiken eller texten oftast först?
Musiken kommer först. Alltid. När det gäller processen med en låt, som ögonblicket jag vet att jag skriver en låt, är det för att jag har hittat musiken. Orden finns alltid i mig, runt mig. Jag skriver ner ord hela tiden i olika anteckningar och så. Orden finns alltid där, men när jag vet att jag börjar skriva en låt, börjar det alltid med att jag hittar substans musikaliskt, i pianot, som ett ackord eller en melodi.
Nu när sorgen fick bli fri snart släpps till världen, hur känns det att släppa låtarna? Har din relation till musiken förändrats nu när folk kan ta med sig egna erfarenheter och tolkningar?
Ja, så sorg *betyder *grief, eller sorrow på engelska. Ordet grief har förändrats för mig eftersom jag har varit så besatt av att skapa det här albumet. Jag tycker det är ett vackert ord och en vacker sak att utforska genom konst. Nu är jag ivrig att hitta nya ord att vara besatt av. Jag känner mig ganska färdig med ordet grief, det är i albumtiteln och en av låtarna. Det är väldigt närvarande på albumet och det betyder att jag också har låst ordet till albumet.
Vad fick dig att vilja utforska sorg genom ditt album?
Sorg är ett ämne som jag alltid har tänkt mycket på, sen jag var barn. Jag känner att jag har vuxit upp med frågan om sorg, med känslan av sorg, med sorgen. Det var väldigt naturligt för mig att det skulle bli mitt första album, vilket det är. Vad skulle vara mitt första ämne eller min första fråga jag skulle vilja utforska.
Genom albumet verkar det finnas en spänning mellan viljan att skydda oss från förlust och behovet av att göra oss sårbara inför livet igen. Utforskade du det medvetet när du skrev?
Ja. Jag tycker du prickar helt rätt med den analysen. Vi kan ha sorg vilande inom oss, så om vi utforskar sorg, eller förlust, och kan på något sätt fastna i det, kan vi fortsätta leva. Men vi hanterar det på vissa sätt. Och vi överlever, och vi växer, och vi mognar, och vi fortsätter leva och vara lyckliga. När vi plötsligt möter en person eller något som blir väldigt, väldigt viktigt igen, aktualiseras sorgen i våra liv, och vi behöver hantera de gamla demonerna på ett sätt. Spänningen uppstår när vi inser att "Åh, jag hittade den här nya vackra saken jag vill ha kvar i mitt liv. Hur står jag ut med möjligheten eller risken att jag kan förlora det nu när jag har förstått hur viktigt det är?" Det händer när vi hittar det igen, långt efter sorgen, och det är spänningen. Det kan kanske vara ett slutligt stadium av sorg. Det är "Aha! Momentet".
I din beskrivning av titelspåret skriver du om hur smältande is gör ont mot huden, men det som kommer efter är underbart, som "aha". Vad representerar den bilden för dig och hur hittade den in i låten?
Det är en bra fråga. Det uttrycket, någon sa det till mig. Jag har stulit det från min partner, som använde den metaforen när vi pratade och sa, "det är nästan som is som smälter". Det fastnade hos mig, det hon sa. Jag började tänka på hur smältande is kan ses som något. Det är både smärtsamt och positivt. Jag gillar dualiteten i att det nästan känns smärtsamt. Men när man har gått igenom det öppnas det upp för värme och sol och vår. För mig ser jag en frusen sjö. Jag ser isen över sjön, och jag ser att den är så stel och så fast, och så tung. När våren kommer, börjar det förändras och man hör de där ljuden av isen, det där höga ljudet som is kan göra när den smälter och rör sig. Plötsligt bryts den av och det är isen. Is som bryts, det är texterna. Isen som bryts av, och sjön känns plötsligt lättare och till sist kan våren komma på ett sätt.
Det är vackert. Jag älskar det du beskriver.
Frisk vårluft.
Det är ditt debutalbum, det är spännande! Var det någon särskild stund då du insåg att de här låtarna hörde ihop som ett större verk istället för bara individuella delar?
Jag tycker det alltid är en knepig process, och båda handlar om att låtarna passar ihop, men också att man själv bestämmer att nu måste de passa. Det är helt enkelt så att om man väntar på att allt ska passa perfekt – 100% perfekt, så blir man aldrig färdig med någonting. Det är också ett mentalt tillstånd att behöva hitta ett sätt att se dem tillsammans. Det ögonblicket kan komma antingen när du skriver låtarna, när du spelar in dem, när du producerar dem, eller när du lägger till effekter i postproduktionen eller produktionsprocessen. Hitta små sätt att få det att kännas vettigt för sig själv.
Det är ganska modigt att acceptera att älska människor och saker igen innebär att acceptera möjligheten att förlora dem igen. Tror du att musikskapande kan vara ett sätt att träna sådan sårbarhet?
Ja, jag vet inte ens om det finns ett bra svar på det för det är helt enkelt en så bra fråga.
Det är lite abstrakt.
Nej, jag tycker det är en fantastisk fråga, som lite kanske besvarar sig själv, men ja. Musik kan verkligen vara ett sätt att utforska den acceptansen och hitta mod, och kanske för många kan musiken vara ett sätt att låta någon annan uttrycka det man känner åt en när man lyssnar, i att lyssna på en artist som har skrivit en låt eller ett album. Man kan låta dem förklara och formulera. Man kan helt enkelt kanske hålla med och lyssna och känna sig sedd.
Du pratade om hur sorgen har funnits genom ditt liv. Tror du att du hade skrivit det här albumet annorlunda även för några år sedan?
Ja. I många år skrev jag från en plats av ilska. Det gör jag inte riktigt på det här albumet, vilket också var en fråga för mig under några år. Jag började skriva albumet kanske för fem år sedan. Då hade jag tanken att jag inte ville utgå från ilska. Det finns mycket bra musik som har börjat i ilska, vilket är ett annat sätt att skriva musik. För mig behövde jag hitta ett sätt att inte börja från ilska. Om jag hade skrivit det för några år sedan, skulle det ha funnits mer ilska.
Det låter som att skapandet av den här skivan förändrat din relation till sorg.
Ja, när vi skapar saker tar vi erfarenheter från vårt riktiga liv, och vi gör också konst av dem, vi fiktionaliserar dem, vi gör dem till något annat. Det kan både vara en farlig process eftersom vi måste också värna om våra egna minnen och erfarenheter och inte förvandla dem till andra saker hela tiden. Det kan också vara ett sätt att hjälpa sig själv. Genom att lägga till lite fantasi eller konst eller kreativitet, eller något annat till en upplevelse som jag haft, kan det förändra hur jag ser på upplevelsen.
Ibland romantiserar vi saker från det förflutna, som en relation.
Väldigt sant. Det är också något jag inte alltid är säker på att är bra.
Har du några kommande spelningar?
Jag spelar på torsdag i Stockholm och sedan den 19 november i Göteborg,
Det var verkligen trevligt att prata med dig.
Jättefina frågor, tack.