Intervjun genomfördes på engelska och har översatts till svenska. Vill du läsa den i originalversion hittar du den engelska intervjun här.
Jag lyssnade på ditt album igår. Jag tyckte verkligen om det. Jag säger inte det bara för att vara artig. Det är den typen av musik jag gillar. När Popzine bad mig intervjua dig tänkte jag, det här kommer bli kul.
Ja, tack. Det gör mig verkligen glad. Jag är lite nervös inför imorgon.
Vad ser du mest fram emot med din release?
Jag ser fram emot att… du vet, man har pratat om något ganska länge. Liksom, musiken och känslan och hur jag skrev den och inspirationen, det är en fin känsla att bara kunna ge det till folk och så kan de få drömma sig bort med sin egen fantasi eller få ett ögonblick att bara försvinna från verkligheten lite.
Åh, jag gillar det. Vad vill du att lyssnarna ska ta med sig främst från ditt album?
Jag tycker ibland att vi alla behöver pausa. Jag menar, saker kan bli stressigt, och det händer så mycket dåliga saker i världen. Jag tycker vi måste komma ihåg att det också kan handla om små saker. Det behöver inte vara något politiskt eller något stort. Det kan bara vara, "Jag är stressad idag," eller "Jag känner att jag inte har tillräckligt med pengar idag," eller "Jag känner att jag behöver vila," vad det nu än är. Det kan till och med vara, "Jag vill bara flytta helt själv." Så jag vill att folk ska känna en känsla av frihet, och känna att de kan få tre minuter att bara försvinna bort.
Hur mycket tycker du att du förändrades som person, som artist när du skrev albumet?
Ganska mycket. Vi har jobbat på de här låtarna i typ två år, kanske. Det var aldrig typ "Okej, vi ska skriva ett album." Det var bara okej, vi har de här fem låtarna. Vi började med fem låtar och insåg att kanske det här kan vara starten på ett album. Jag tror att jag förändrades för att vi hållit på med mer musik än tidigare, jag och Daniel. När vi var i studion, då gick vi verkligen bara in där och lät det som händer, hända. Vi hade aldrig riktigt någon plan. Det har definitivt ändrats för mig.
När du skriver musik, vad kommer oftast först – är det texten eller melodin?
Melodin. Alltid. Det kan vara att jag har känslan och så har jag kanske några ord, eller jag vet vad jag vill skriva om. Det kan vara något som hänt i livet. Vad som helst. Sen vet jag när jag går in i studion, "Okej, jag vill skriva något som känns så här." Då börjar vi med melodin, och så börjar jag bara sjunga. Det brukar vara ett ord som kommer upp. Jag jobbar vidare med det ordet eller känslan som melodin ger mig.
Finns det något du kunnat säga via din musik som du aldrig skulle haft mod att säga direkt till någon?
100%. Herregud. Och det är skönt. Jag menar, du är fri att skriva om vem som helst, vad som helst. Det är mina känslor så helt klart.
Det här gäller låten Stranger. Du har beskrivit den som din mest ärliga och sårbara låt på albumet. Var det annorlunda att öppna upp så mycket? Eller hjälpte skrivandet dig att bearbeta det du gick igenom i livet?
Ja, det hjälpte mig definitivt att bearbeta. Jag tror det är det bästa sättet för mig, eller om jag är ledsen eller om jag gått igenom ett hjärtesorg eller jag är besviken. För mig är musiken medicinen. Att skriva musik, men också att lyssna på musik. Det var också lite läskigt att ha det så, för personen vet ju att låten är väldigt mycket "Jag, jag tycker exakt som det hände". Så det är klart det kan vara lite läskigt och folk vet också att jag håller på med musik.
Det är sant, för som lyssnare påminde den mig också om någon från mitt förflutna, men jag lyssnar ju bara. Jag kommer inte säga till honom “Åh, den här låten handlar om dig, från mig” eller min tolkning. Det är ju inte samma sak som att skicka en låt till någon. Du har faktiskt skrivit den. När du framför din musik live, påverkas låten av hur du känner i stunden?
Det var en bra fråga. Jag har aldrig tänkt på det. När jag sjunger den live är det alltid kraftfullare. Det är mer kraft i texterna, tror jag. Det är lättare att visa känslor, du kan vara arg, du kan vara ledsen, du kan vara sårbar. Jag tror min musik är bättre live eftersom jag kan uttrycka känslorna mycket mer än bara på inspelningen.
Jag vill se dig live någon gång.
Ja! Jag har faktiskt en spelning nästa fredag, om du vill komma.
Absolut, jag är ledig då.
Den är på Södermalm.
Jag älskar det området!
Jag tror det blir bra, det är bara jag och min kompis som spelar gitarr, så det är riktigt lugnt och intimt.
Jag gillar sådana gig, ibland tycker jag att på stora arenor försvinner intimiteten och låtarna är inte samma sak.
Ja, det skulle vara jättekul om du kan komma.
Jag vill gärna det. Nästa fråga går tillbaka till en tidigare. Har du någonsin skrivit en låt som överraskade dig känslomässigt när den var klar?
Angeline, 100%. Och Lover's Mind. Kanske Lover's Mind ännu mer.
Tycker du det är lättare att skriva musik när du är glad eller när du går igenom något svårt?
Åh, svårt. Jag tror det måste finnas något. Du behöver ha något. För mig är det lättare och jag tror det är det för många låtskrivare eller artister också. När man är glad är det inte lika kul att skriva musik, som när man är ledsen eller tänker på något. Det är mycket lättare att skriva om något dåligt har hänt i livet…
Jag hörde ett citat en gång: "När du är ledsen lyssnar du på texterna, när du är glad lyssnar du på musiken".
Ja. Det ligger något i det.
Du nämnde just Angeline. Vi har tidigare lyft Angeline på Popzine, och det är något som knyter ihop den med Stranger på ett fint sätt. Hur ser du på relationen mellan dessa två låtar musikaliskt och känslomässigt?
Känslomässigt för mig är de två separata låtar eftersom Angeline är mer självreflekterande. Stranger är mer som du kände en person i många år och nu är de bara en främling. Det är konstigt att det plötsligt bara är så, från en dag till en annan. Hejdå. Och man pratar aldrig igen.
Och melodin? För mig är de inte jättelika, men kanske för att jag har en annan känsla för de två låtarna. För mig är Angeline mjukare och mer sårbar, och lite mer filmisk? Vet du vad det är? Som en film, och Stranger är mer framåtdrivande, som en bra låt att lyssna på i bilen.
Filmisk, alltså cinematic! Du har sagt att du fortfarande kan känna ilskan och ledsenheten när du lyssnar på Stranger. Har din relation till låten förändrats sedan du skrev den?
Nej. Faktiskt inte. Jag tycker om att lyssna på den, även om jag inte gör det ofta. Men när jag lyssnar kan jag tänka "Åh".
Jag tror svaret är uppenbart efter vad du just sa… När du lyssnar på Stranger, tänker du alltid på personen du skrev om?
Ja. Det gör jag. Vad skapar känslor? Jag menar, det här är taget ur en situation. Ja, det gör jag.
Tänker du på hur en lyssnare kan uppfatta låten, vad den kan betyda för någon annan?
Jag tänker verkligen som du sa, det gör mig väldigt glad. När du lyssnade tänkte du på din person. Kanske en person som fick dig att känna så kunde ha varit för tio år sedan.
Så jag hoppas verkligen att folk kan – alltså, det är ju inte kul om alla har den typen av person att tänka på. När jag lyssnar på en låt som jag kan relatera till så att det känns "Åh, det här var exakt vad jag kände då," eller "Det här har jag varit med om," då känner jag mig mindre ensam. Jag tror att människor kan lära känna sig själva bättre när de lyssnar på låten.
Det är bra. Om du kunde gå tillbaka och prata med ditt yngre jag som precis drömde om att göra musik, vad skulle du säga till henne?
Ha tålamod. Om du har en idé som du verkligen gillar, håll fast vid den, följ magkänslan. Det kan vara en melodi, en låt, en text, vad som helst. Håll dig till din första idé. Även om folk runt dig inte håller med.
Det är ett bra råd i allmänhet. När jag gick i skolan sa mamma alltid att på flervalsprov ska du alltid hålla dig till ditt första svar.
Det är alltid bäst. Jag gör fortfarande så. Jag påminner mig själv om att jag gör det här för att det är kul. När det börjar kännas stressigt eller jag känner mig orolig för att behöva vara 100% eller alltid bra, påminner jag mig själv om att det måste vara roligt. Jag måste vara sann mot den ursprungliga anledningen till att jag började med musik: för att jag gillar att sjunga.
I dagens musikbransch är det mycket fokus på singlar, streaming, siffror och att ständigt släppa nytt. Vad gjorde att du ville berätta din historia genom ett helt album istället? Eller hur förhåller du dig till det?
Ärligt talat, jag tänker inte på det så ofta. Man hör typ, "det är bättre med singlar." Jag är inte emot det. Jag har släppt singlar. Det här är mitt första album; det är något jag drömt om. Det känns större än en singel, för det är liksom ett helt paket, en hel produktion du gjort. Men jag tänker faktiskt inte så mycket på det. Om du har en idé, gör det, även om branschen tycker man ska göra så. Det är nog bra att fundera på det ibland. Men inget jag lägger mycket energi på.
Det är bra att inte tänka för mycket på det. Som du sa, följ din första känsla. Personligen, när jag hör en ny låt eller ett nytt album vill jag lyssna på alltihop. Tänkte du mycket på ordningen av låtarna?
Ja, det gjorde jag. Det är också kul att höra för folk gör inte det så ofta. De sätter på en låt och får en vibe eller, de lyssnar inte på albumen från början till slut. När man gör musik tänker man att folk verkligen ska sitta och lyssna och känna in. Alla gör inte det, men jag blir verkligen glad när någon känner något.
När jag lyssnar på ett album första gången lyssnar jag bara för att höra hur det känns, hur det låter för mig. Sen sätter jag mig och lyssnar noggrant andra gången och lyssnar på texterna. Det tar mig typ två lyssningar för att verkligen ta in det. Många lyssnar ju bara på en låt här och där, men är jag riktigt peppad känner jag också att ordningen på låtarna kan ge en annan betydelse.
Ja, definitivt.
Ser du någon av dina låtar som en fortsättning på någon annan?
Nej. De är i samma värld, men nej.
Hur ser du på din utveckling som musikalisk artist? Hur tror du din resa kommer se ut? Vill du experimentera med andra genrer?
Definitivt. Jag inspireras av musik från 60-, 70-talet. Jag ville att det skulle vara filmiskt. Jag ville att det skulle vara ganska stort, men också att jag alltid drömmer mig bort till något. Efter det här albumet kanske den nya musiken blir lite annorlunda. Jag menar, det blir tråkigt om det är exakt samma sak hela tiden. Det är learning by doing och man förändras och då förändras musiken också. Så är det.
Jag gillar när ett band har ett nytt sound. Ibland stör det folk, men jag tycker det är viktigt att utvecklas som artist. Jag är bildkonstnär. Jag jobbar i olika medier. Ibland skissar jag, ibland målar jag. Det är tråkigt att göra exakt samma hela tiden och jag är säker på att det är så för en musiker också.
För mig kommer rösten alltid vara det viktigaste. Man hör att det är jag, men melodin eller genren eller känslan, det kan förändras över tid.
Finns det en låt på albumet som betyder något extra för dig?
Det kommer alltid vara Angeline. Det är min lilla bebis.
Den är väldigt fin.
Ja, jag gillar den mycket.
Jag tror att efter att ha intervjuat dig kommer jag lyssna på den igen och ha ännu fler tankar om den, det är ganska intressant.
Det var vackert att skriva och det var bara vackert hur det blev som det blev.
Det känns väldigt naturligt. Du måste vara riktigt stolt över dig själv med inspelningen och allting.
Ja, jag och Daniel, vi hade en bra dag i studion. Det bara blev så.
Hur lång tid tog det att spela in den?
Den tog inte så lång tid. Jag minns att första sessionen gjorde vi väldigt mycket. Vi hade två eller tre sessioner och så var den klar. Sen lite efter lade vi på trummor live, men hela formen, texten och låten var klar på två sessioner.
Det var allt. Hälften av frågorna hade jag förberett och resten flöt på naturligt. Du är verkligen trevlig att prata med.
Ja, frågorna dyker alltid upp när man pratar om musiken. Det var väldigt bra frågor. Och nu när du har olika intervjuer med olika personer… Ja, det var bra frågor. Jag kommer posta om spelningen. Det skulle vara kul, du är mer än välkommen.
Ja, på fredag vore kul. Ha en fin kväll!
Tack så mycket Amanda!