Benjamin Ingrosso avslutar med en imponerande arenashow

14 november 2026
Avicii Arena,, Stockholm
4.0/5

Benjamin Ingrosso sparar knappast på krutet när turnén What Happens Next? når sin slutstation i Stockholm. Avicii Arena fylls av eld, konfetti, dans och några riktigt fina musikaliska ögonblick. Det är en påkostad föreställning där Ingrosso visar att han har vuxit till en av Sveriges främsta liveartister.

Redan innan konserten börjar märks det att Benjamin Ingrosso vill bjuda på något utöver det vanliga. Humoristiska reklamfilmer rullar på scenskärmarna innan en sovande Benjamin dyker upp tillsammans med en nedräknande klocka.

När väckarklockan till slut ringer sänks ett stort vitt skynke ner framför scenen. Bakom det syns Ingrosso som en siluett innan han gör entré till Nice to Meet Ya. Publiken är med från första stund.

Det är tydligt att Ingrosso har lagt stor vikt vid det visuella. Scenen består av stora skärmar, en lång scentunga och flera olika nivåer som används under kvällen. Men trots den omfattande produktionen är det framför allt hans egen energi som driver föreställningen framåt.

Han rör sig obehindrat över scenen, dansar med sina musiker och kastar sig ner på golvet utan att tappa kontakten med publiken. Under All My Life springer han ut på scentungan och får snart sällskap av flera bandmedlemmar.

Det är svårt att inte imponeras av hur bekvämt han verkar röra sig i det här formatet.

Mellan de mer fartfyllda numren får även musiken ta större plats. Vid pianot framför han bland annat Angela och nya Funny Feeling, den senare med ett längre instrumentalt intro som ger bandet utrymme att visa vad de går för.

Det är välbehövliga andningspauser i en show där det annars händer väldigt mycket.

För ibland blir det faktiskt lite för mycket av det goda. Nästan varje låt har en egen visuell idé och det växlas flitigt mellan scenbyten, filmeffekter och pyroteknik. Ambitionen är imponerande, men alla nummer behöver inte vara större än det föregående.

Kvällens starkaste stunder är snarare de där Ingrosso skalar av uttrycket.

När han berättar om sin bortgångne morfar Hans Wahlgren inför Det stora röda huset förändras stämningen i arenan. På skärmarna visas bilder från huset och låten avslutas med ett fotografi av morfadern. Det blir ett av kvällens mest berörande ögonblick.

Även Allt det vackra får en särskild närhet när Ingrosso lämnar scenen för att sjunga bland fansen och fortsätter upp på läktaren. Hela arenan sjunger med och för ett ögonblick känns avståndet mellan artist och publik nästan obefintligt.

Ett annat uppskattat inslag är när Victor Leksell dyker upp för att framföra Lys på mig tillsammans med Ingrosso. Det blir ett av kvällens många allsångsnummer.

Men det dröjer inte länge innan tempot skruvas upp igen.

Kite, Tänd alla ljus och What Girls Want får publiken på fötter medan elden sprutar längs scenen. Humorn får också ta plats, inte minst i de återkommande reklamfilmerna och under det smått absurda numret Mommy’s Boy.

Ingrosso har en lekfullhet som gör att även de mest överdrivna inslagen fungerar. Han vågar bjuda på sig själv och verkar uppriktigt road av allt som händer omkring honom.

Mot slutet blir det återigen känslosamt. När publiken håller upp skyltar med budskap som ”You Are Enough” och ”We Love You” kan Ingrosso inte hålla tillbaka tårarna. Han stannar upp och torkar ansiktet, märkbart berörd av mottagandet.

Det är en av kvällens finaste stunder och säger en hel del om relationen han har byggt upp till sina fans.

Avslutningen blir sedan allt annat än stillsam. Under Look Who’s Laughing Now och Honey Boy är det fullt ös med eld, konfetti och en scen som badar i ljus. När Deep Diver tar vid springer Ingrosso över scenen innan han till slut lägger sig ner längst ut på den roterande scentungan.

Det finns också en snygg filmisk blinkning till The Truman Show där Ingrosso står framför en blå himmel, bugar sig och försvinner genom en svart dörr. Ett passande inslag i en konsert som hela tiden leker med frågan om vad som väntar härnäst.

Efter en sådan här kväll känns det som att svaret är ganska självklart.

Benjamin Ingrosso har blivit en artist som utan problem kan bära en arenaproduktion av den här storleken. Han har en imponerande scennärvaro, ett skickligt band och en låtkatalog som fungerar minst lika bra live som på skiva.

Visst hade showen mått bra av att skala bort några effekter och låta vissa låtar stå mer på egna ben. Men det förändrar inte helhetsintrycket särskilt mycket.

Det här är en underhållande och genomarbetad turnéfinal som visar hur långt Benjamin Ingrosso har kommit. Och med tanke på hur självklar han känns på scenen lär det knappast vara sista gången vi ser honom inför en arena fylld av jublande fans.

Bilderna som publiceras i artikeln är från Benjamins tidigare konsert i Malmö. Vid kvällens spelning fanns ingen fotograf på plats, och därför används bilder från det tidigare konserttillfället.

Dela:
Betygsätt denna recension:

Läsarbetyg: 4.8/5 (4 röster)

Kommentarer (0)

Lämna en kommentar

Genom att skicka en kommentar samtycker du till att vi lagrar uppgifter du anger, inklusive e-postadress om du fyller i den, för att visa, moderera och hantera kommentarer enligt vår integritetspolicy.