“Revalution Club” – ny musik på svenska och det är namnet på både Eva Dahlgrens ny album från 2026 och hennes turné. Skivan är hennes 16:e studioalbum som soloartist och den innehåller ny musik på svenska. Låtarna på albumet handlar både om samhällskritik, kärlek, minnen, frihet och existensiella frågor, men även både styrka, sårbarhet och poesi. Under konserten blandar hon det nya materialet med sina äldre låtar och musiken har olika uttryck. Eva Dahlgren har en självklar plats i svensk musikhistoria och hennes röst har blivit en av de mest igenkännbara i Sverige.
Konserten inleds med Innan kärleken kom. Stillsam finstämmig öppning till piano och mot slutet av låten får vi även höra toner från trumpet. Den inledande låten efterföljs av applåder och stillsamt jubel. Publiken har landat och är förväntansfull. Eva uttrycker glädje över att uppträda i Stockholm och säger ”Äntligen hemma”.
Texten i låten Revalution kom inleds enligt följande ”Jag som är barn till ett barn efter det stora kriget” och rader i slutet lyder: ”Vi som är barn till barn föder barn till de stora krigen där ondskan ska slås ner än en gång – och vi som trodde det var klart. Vi bygger aldrig klart, vi bygger bara om – så kom revalution, kom.” Jag tolkar låten som att vi inte lär oss av vår historia utan istället gör vi om våra misstag gång på gång. De nya generationerna som föds får ta över den oro och de konflikter i världen som fortfarande finns. En viktig och tänkvärd låt om uppmaning till förändring och mer kärlek.
Eva delar med sig lite om sin uppväxt och om hur hon bott på olika platser i landet, men att hon till slut landade på Södermalm i Stockholm. Eva uppger att hon endast fick en förmaning som ung och det var att hon skulle akta sig för fula gubbar. Efter att ha sagt att det är den enda förmaning hon levt upp till utbrister publiken i skratt. Hon presenterar sin nästa låt med att hon ska sjunga en sång om torget som är hennes hem. Torget som avses är så klart Mariatorget på Södermalm och låten vi får höra är Musiken som hörs från Rival.
Så kommer den - Vem tänder stjärnorna. Strålkastarna sveper ut över publiken som gungar skönt i takt till musiken. Plötsligt känner jag en sådan stor tacksamhet över att vara här och rysningar går genom kroppen. Tänk att jag äntligen får höra Eva live – och dessutom en av mina favoritlåtar. Låten efterföljs av kraftiga applåder och ett härligt jubel. Jag är helt klart inte ensam om att älska låten.
Texten i Know You've Been Loved berör mig mycket starkt. Kanske betyder texten något annat för dig, men för mig får den mig att påminnas om hur viktigt det är att vara i nuet och att vi vet så lite om framtiden. Vi har inte oändlig tid. Ge uttryck för din kärlek i tid – innan det är för sent. Eva läser därefter en dikt som betyder mycket för henne. Den handlade om teknikens utveckling, artificiell intelligens och om människans etiska ansvar. Det var knäpptyst i publiken när den tänkvära dikten lästes upp.
Den gamla, men ännu så bra Ung och stolt får kraftiga applåder när tonerna ebbar ut innan Novemberregn som är en lugn låt inleds stillsamt. Eva liksom pratsjunger till toner som från en kyrko-orgel. Eva spelar på sin akustiska gitarr och även fler instrument stämmer in. Från där jag befann mig upplevde jag ljudet som tidvis mindre bra. Stundtals var det både för mycket bas och för hög volym, men ansvaret för ljudet ligger inte hos Eva. Även under låten Idioter upplevde jag från min position tyvärr för mycket bas och volym. Det tog liksom lite över Evas sång.
Inför Kom och håll om mig uppmanar Eva publiken som kan stå att göra det och med glimten i rösten låter meddela att hon säger till när de får sätta sig igen. Publiken reser sig och klappar i takt till musiken. I och med låten Fåglarna blir det en tempoökning på scenen och strålkastarljuset följer takten i musiken. Eva ger musikerna större utrymme och går sedan själv fram emot scenkanten för att komma närmre publiken som hon ger slängkyssar till. Därefter lämnar alla scenen.
Publiken klappar högt i takt och stampar med fötterna. De vill ha mer. Snart kommer Eva och bandet ut på scenen igen och säger att hon tänker sjunga en gammal sång. Så fort de första tonerna hörs jublar publiken och en del mobillampor tänds i publiken. Den helt klart älskade låten ”Ängeln i rummet” fyller Cirkus. Återigen går rysningar genom kroppen. Så grymt bra!
När hon ställer frågan ”Orkar ni en låt till?” behöver hon inte vänta på ett positivt gensvar. Hon presenterar Polarstjärnan genom att prata om de människor som står utanför ryska ambassaden och håller tal för det ukrainska folket. Hon säger att det är en sång för alla som krigar i Ukraina för allas vår skull. Polstjärnan blir en symbol för hopp och något att hålla fast vid när världen känns mörk. Därefter tackar Eva och bandet för sig och lämnar på nytt scenen. Från publiken hörs kraftiga applåder i takt i förhoppning att konserten ska fortsätta. Det gör den inte, men troligen lämnar publiken Cirkus liksom jag med Eva´s röst och musik i sitt inre och bär med sig en fantastisk konsertupplevelse som minne.
Den nya skivan är inte en upprepning av tidigare skivor. Hon har använt sin erfarenhet till att göra musik om hur det är att leva, älska, förändras och förhålla sig till en ganska orolig värld. Det är en skiva med både allvar, värme, samhällskritik och självdistans - och den är bra. Kvällens konsert på Cirkus har både sittande och vid scenen stående publik. Musiken är främst lågmäld – ett så typiskt kännetecken för Eva. Hon har en stark scennärvaro och jag vill påstå att hon är en av vårt lands mest älskade och respekterade artister.
Jag har just upplevt en kväll med Eva Dahlgren som jag sent lär glömma och jag hoppas få se henne live igen.