Kneecap: Revolt och rave i förträfflig förening

9 november 2026
B-K, Stockholm
5.0/5

”FREE FREE PALESTINE, FREE FREE PALESTINE, FREE FREE PALESTINE!! Slagorden vrålas ut med jämna mellanrum när irländska agithiphopparna besöker Stockholm för första gången. Få kan ha missat att trion gått i bräschen mot det folkmord som har pågått i Gaza i flera år, och som allt fler artister numera ställer sig bakom.

Om än inte lika tydligt som Kneecap, som visar varför musik och politik hör ihop och att man som artist både kan och bör uttala sig mot orättvisor och missförhållanden. Konserten börjar också med lite information om vad Sverige har bidragit med för att hjälpa den israeliska staten i sitt motbjudande korståg mot palestinierna. Man skäms för att vara svensk.

Att just Kneecap tagit parti för Palestina är självklart med tanke på att irländarna levt under den brittiska statens klack i hundratals år. Liam Óg Ó hAnnaidh, Naoise Ó Cairealláin och J. J. Ó Dochartaigh (mer kända som Mo Chara, Móglaí Bap och DJ Próvavet) därför vad förtryck vill säga, och har ståndaktigt kämpat för sina rättigheter och sitt lands befrielse. Inte oväntat skanderar de ”Fuck the British parlament” med jämna mellanrum under konserten.

Nåväl, nog om detta. De flesta av oss är ändå där för att svänga loss till deras musik, och vilken överkörning det blir. Kneecap stampar gasen i botten direkt, och håller den nere under de 90 minuterna som konserten pågår.

Hälften av texterna framförs på gaeliska, men det spelar ingen roll. Det här är känsla, tryck och intensitet i sanslös symbios. Det är främst Mo Chara och Móglaí Bap som rör sig fram och tillbaka över scenen, medan DJ Próvaí i sin balaklava, med Irlands färger, pumpar ut tunga beats och maffiga elektroniska mattor. På skärmen i bakgrunden flimrar videos och slagord om vartannat, medan strålkastarna blixtrar obönhörligt. I Better Way to Live dyker Grian Chatten från Fontaines DC upp på skärmen, vilket ger extra spets till låten.

Musikaliskt har trion rört sig från den mer hårdkokta hiphopen de körde i början av karriären, och framför numera massiv techno; under aftonen tänker jag ofta på The Prodigys punkiga energi, Underworlds hypnotiska synthslingor och Chemical Brothers knäckande beats.

Både lustigt och oväntat lyfter de i ett mellansnack fram vår legendariska fotbollsstjärna Henrik Larsson, dock uppfattar jag inte deras motivering. Men publiken (utom några överförfriskade Hammarbyare) jublar och stämmer in i hyllningskören.

Finalen består av de efterlängtade hitsen H.O.O.D. och The Recap, som nästan bokstavligen river hela stället. Drygt tretusen människor dansar och vrålar ”I'm a H.O.O.D, Low-life scum, that's what they say about me” i sann eufori, och det är omöjligt att inte ryckas med.

Kneecap lämnar sedan scenen och från högtalarna hörs Bella Ciao, en kampsång från de italienska partisanerna som kämpade emot det fascistiska Italien. Efter denna helkväll finns det inget mer att tillägga, utom möjligen FREE PALESTINE!

Dela:
Betygsätt denna recension:

Kommentarer (2)

Hörni, det är inte the Reset låten heter, det är the Recap den heter.

10 november 2026·Emma

Emma: Tack för att du uppmärksammade oss på det! Vi har nu korrigerat texten.

11 november 2026·Ove [ADMIN]

Lämna en kommentar

Genom att skicka en kommentar samtycker du till att vi lagrar uppgifter du anger, inklusive e-postadress om du fyller i den, för att visa, moderera och hantera kommentarer enligt vår integritetspolicy.