Mammoth är Wolfgang Van Halens eget musikprojekt, där han på skivorna själv spelar samtliga instrument och står för sången. Live omges han däremot av ett band med skickliga musiker som tillsammans tar låtarna från studioinspelningarna till scenen. På Annexet är Mammoth ett av förbanden till Shinedown tillsammans med Those Damn Crows. De får 45 minuter på sig att presentera sitt material.
Wolfgang är son till den legendariske gitarristen Eddie Van Halen och spelade själv bas i Van Halen mellan 2006 och 2020. Med Mammoth har han valt en egen musikalisk väg, även om arvet från familjen knappast går att bortse från.
När bandet kliver in på scenen hälsar Wolfgang publiken välkommen med orden ”We’re Mammoth, let’s have some fun!” Sedan drar de igång med The End. Redan från start märks det att ljudvolymen och ljussättningen är ett snäpp högre än under kvällens första förband. Tre gitarrer, bas, keyboard och trummor ger ett fylligt sound.
Another Celebration at the End of the World följer och visar upp bandets tyngre sida. Det är tajt och välspelat, med Wolfgangs starka sång som passar låtarnas tyngd perfekt. Han har en imponerande röst med både kraft och omfång, och hans gitarrspel håller minst lika hög klass. Publiken svarar med rejäla jubel och Wolfgang avrundar låten med ett ”Tack så mycket”.
På scenen rör han sig en del fram och tillbaka på scenen, men det är framför allt gitarren som fångar hans uppmärksamhet. Han är ingen frontman som behöver sträcka ut armarna eller hela tiden söka kontakt med publiken. Mellansnacket hålls kort och består mest av tack och presentationer av nästa låt.
Med Distance skiftar framträdandet karaktär. Wolfgang fortsätter vid mikrofonen medan en av bandkamraterna byter till akustisk gitarr. Publiken tänder sina mobillampor och låter dem vaja i takt med musiken på Wolfgangs uppmaning. Det blir ett lugnare parti i konserten, där Wolfgangs sång får ta större plats.
Inför I Really Wanna passar Wolfgang på att varna eventuella barn i publiken för att låten innehåller en del olämpliga ord. Därefter fortsätter bandet med Take a Bow och Don't Back Down. I den sistnämnda får Wolfgang publiken att klappa i takt. Nästan alla armar åker upp och klappandet fortsätter låten igenom.
Mammoth bjuder på ett musikaliskt starkt och väl sammanhållet framträdande. Musikerna ger låtarna både tyngd och dynamik. Trummorna driver på med ett härligt sväng och de tre gitarristerna bidrar till en fyllig ljudbild.
Mellansnacken är korta och fokus ligger hela tiden på musiken. Wolfgang verkar trivas bäst med gitarren i händerna och låter låtarna tala för sig själva. På 45 minuter hinner bandet visa upp flera sidor av sitt material och befästa sin position högt upp på min personliga Spotifylista.