Primal Scream på Gröna Lund – en kväll att minnas

Primal Scream intog Gröna Lund under en varm försommarkväll i Stockholm. Vädret var behagligt och konsertområdet fylldes successivt av både trogna fans och mer tillfälliga besökare. Några i publiken hade tagit fasta på sångaren Bobby Gillespies stil och bar cowboyhattar, vilket bidrog till en lättsam och förväntansfull stämning inför spelningen.

Bandet gick på scenen utan någon större inramning och inledde med ”Movin’”. Gillespie stod som vanligt i centrum, uppbackad av ett rutinerat och samspelt band. Framförandet var stabilt och professionellt, även om konserten stundtals kändes mer trygg än överraskande. Efter många år på scen vet Primal Scream vad som fungerar, och de lutade sig tydligt mot sitt etablerade uttryck.

Setlisten blandade äldre material med nyare låtar. ”Don’t Fight It” och ”Jailbird” hörde till de nummer som gav konserten ett tydligt driv, medan låtar från olika delar av bandets karriär avlöste varandra i ett jämnt tempo. Det nya materialet från Come Ahead fungerade som ett komplement till klassikerna, även om det framför allt var de äldre låtarna som fick tydligast respons från publiken.

”Burning Wheel” skapade en mer koncentrerad stämning, medan ”Higher” och ”Loaded” höjde energin på konsertområdet. De välkända låtarna lockade fram både dans och allsång, och det märktes att många i publiken främst hade kommit för att höra bandets mest etablerade material.

Spelningen avslutades med ”Rocks”, där bandet skruvade upp tempot en sista gång. Gillespie tackade Stockholm och publiken innan bandet lämnade scenen till applåder och jubel.

Primal Screams konsert på Gröna Lund blev en stabil genomgång av bandets långa karriär. Det var en väl genomförd spelning med flera uppskattade höjdpunkter, men kanske inte en kväll som förändrade bilden av bandet eller bjöd på några större överraskningar. För fansen fanns det ändå gott om välbekanta låtar och en möjlighet att återse ett band som fortfarande är säkert i sitt uttryck.

Det bör också nämnas att recensenten till stor del upplevde konserten genom kameralinsen. Att fotografera en spelning innebär ett annat fokus och en annan närvaro än att själv stå mitt i publiken, vilket naturligtvis kan påverka hur konserten upplevs och bedöms.