Yaeger trollbinder på Way Out West 2026: Teatral entré och utpräglad scennärvaro

Inför Yaegers spelning på Way Out West var förväntningarna minst sagt öppna. Sanningen är att jag hade noll koll på henne och egentligen inte visste alls vad jag skulle få se eller höra när jag klev in i Linné. Däremot skulle det visa sig att jag faktiskt kände igen några av låtarna när de väl spelades.

Ibland är det ett ganska härligt sätt att upptäcka en artist.

Och Yaeger såg till att göra entrén minnesvärd.

Spelningen inleds med att scenarbetare rullar in en stor låda, eller närmast en kista, på scenen. Den fylls med rök och när musiken drar igång dyker Yaeger upp ur den. Det är en teatralisk start som direkt sätter tonen för spelningen – och hon har gott om människor att imponera på. Yaeger är en av de första artisterna ut på Linné under årets Way Out West och tältet är redan proppfullt.

Scenen är inte särskilt stor, men den är uppbyggd i flera nivåer som Yaeger pendlar mellan under konserten. Scenografin består dessutom av vågformade konstruktioner och detaljer som för tankarna till fiskben eller ett fiskskelett. Det skapar ett eget visuellt uttryck utan att produktionen behöver vara särskilt stor.

Det visuella är definitivt en del av upplevelsen. Yaeger har en skär egen stil som gör att det hela känns både snyggt och coolt. Tillsammans med scenografin, röken och hennes sätt att röra sig mellan nivåerna får spelningen en tydlig identitet, trots att scenen i sig är relativt liten.

Yaeger använder scenen bra och rör sig mellan de olika nivåerna snarare än att bara hålla sig längst fram. Efter några låtar passar hon dessutom på att ta en bild med publiken bakom sig. Och med ett så välfyllt Linné kan man förstå varför hon vill föreviga ögonblicket.

För mig, som alltså gick in i tältet med noll koll på Yaeger, blev det ett positivt första möte. Extra kul var det att under spelningens gång inse att några av låtarna faktiskt var bekanta. Showen håller en jämn och trevlig klass och det finns tillräckligt mycket både visuellt och musikaliskt för att hålla intresset uppe.

Tyvärr var Way Out West-schemat mindre förlåtande än Yaeger. Jag var tvungen att smita iväg innan spelningen var helt över för att hinna vidare till nästa konsert. Men jag lämnade Linné glad över att jag faktiskt hade gått dit.

Och någon setlist kan jag tyvärr inte bjuda på den här gången. Med tanke på att jag hade noll koll på Yaeger innan spelningen hade det blivit betydligt mer gissningslek än journalistik.

Men kanske är det också lite av charmen med festivaler. Ibland går man in i ett tält utan att veta särskilt mycket om artisten och kommer ut på andra sidan glad över att man gav det en chans.