Mänsklig värme på Gröna Lund

Lite småfrusen utanpå men varm in i själen sitter jag och skriver recensionen av sista stoppet på Markus Krunegårds turné Bastard Summer 2026. Turnén började den 28 maj på Orionteatern och det nittonde och sista stoppet var även det i Stockholm, på Gröna Lund.

Regnet som fallit över staden avtog några timmar innan konsertstarten, men trots det var kvällen kylig. Det skulle Markus Krunegård råda bot på.

Efter en annorlunda, märklig och ganska lång introsekvens kom bandet och Markus in. Publiken jublade. Första låten ”Fakta: Fucked Up” påbörjar konsertens musikaliska resa, som har allt man kan önska. Låtar från senaste skivan ”Bastard”, gamla favoriter och en livedebut. Gästartister, överraskningar och en Markus Krunegård som vill ge allt den sista konserten för säsongen.

Låttexterna och musiken lever i symbios, de passar som handen i handsken, de sitter perfekt. Trots att texterna är personliga och ibland tunga så får musiken dem att lyfta, att finna glädjen mot alla odds. Det finns en hoppfullhet som är smittsam. Vi sjunger med i låtarna, vi kan dem.

Inte alla dock. Inte när det är dags för finska systerduon Maustetytöt. Markus säger att bandet har inspirerat honom att börja skriva musik på finska. Och de spelar för första gången ”Vaasankatu 4-ever” live. Min finska är minst sagt bristfällig, men som Baloo sa till Bagheera: ”Come on, katten. Det svänger ju.” För nog svänger det allt. Så ska nog ta och lyssna på Maustetytöt och på Markus Krunegårds finska skiva ändå, blev lite nyfiken efter kvällens två finska låtar.

Efter ”Inget halleluja” berättar Markus att hans dotter tycker det är lite tråkigt att vara med på de små spelningarna. Att hon var mer intresserad av att vara med när det var arenakonserter. Så han bjuder in Helli på Gröna Lunds scen att sjunga med en av de mest personliga låtarna på den senaste skivan: ”Cha Cha Shake”. Det är en av kvällens höjdpunkter. Det var fint att se far och dotter dela scen. Och vilken låt det är sen.

Publiken, och jag, blir helt vild när tempot dras upp och han säger ”Nu jävlar kör vi Gröna Lund!” till tonerna av ”Jag är en vampyr”. Vid flera tillfällen under kvällen pratar Markus inte mellan låtarna, utan mitt i. Musiken fejdar ut. Som mitt i den här låten då han tackar alla som kommit ikväll. Sen fortsätter han att sjunga samma låt. Det är oväntat men skickligt gjort.

Markus förkunnar att det är dags för sista låten. ”Askan är den bästa jorden” och han låter publiken sjunga med. Eller inte sjunga med, utan mer att han låter oss ta över. Han pekar med micken ut mot publiken. Vi sjunger.

Bandet och Markus lämnar scenen och det dröjer väl nån minut innan de ropas in igen. Det blir tre låtar till och avslutningen är fantastiska ”Korallreven & Vintergatan”. Den här gången tonar musiken ut för att ta in Mona Sahlin. Hon håller ett brandtal tre dagar innan valet. Hon berättade vad Nelson Mandela hade sagt till henne om kampen mot rasismen i Sydafrika: ”Det farligaste var inte fiendernas hat utan vännernas tystnad.” Så hon manade oss att säga ifrån mot homofober, rasister, kvinnohatare och klimatförnekare.

Hon skrädde inte orden. Hon sa ”Fuck off” till de som sprider mörker. ”Människovärde är inte en åsikt utan ett sätt att leva. Så vad vill vi, Sverige?”, frågade Mona Sahlin, ”Mänsklig värme, snälla kom närmre.”

Så ja. Markus, musiken och mänskligt värme fick oss att glömma kylan. Så tack för det.