Svensk Scenkonst kräver en skyndsam förstärkning av Sveriges kulturanslag och varnar för att ytterligare ett år utan inflationsuppräkning skulle försvaga scenkonsten. I sitt uttalande om det som organisationen beskriver som övergångsbudgeten för 2027 framhåller den att oförändrade anslag skulle öka pressen på institutioner och fria professionella grupper, med konsekvenser för repertoar och tillgänglighet i hela landet.
Uttalandet är organisationens argumentation för högre anslag, inte en oberoende verifierad granskning av budgeten. Huvudargumentet är att oförändrade anslag i kronor inte innebär bibehållen köpkraft. När kostnaderna för personal, lokaler och produktion stiger räcker samma belopp till mindre konstnärlig verksamhet. Svensk Scenkonsts vd Mikael Brännvall framhåller därför att nominellt frysta anslag innebär ett fortsatt tryck på verksamheterna att göra nedskärningar.
Från driftskostnader till konstnärliga val
Enligt Svensk Scenkonst avskaffades pris- och löneomräkningen 2024, varefter nationella och regionala scenkonstverksamheter slutade få kompensation för ökade kostnader. Organisationen uppger att statens anslag till den fria scenkonsten har varit oförändrade under ännu längre tid. Den beskriver den uppgivna frysningen 2027 som ytterligare ett steg i en successiv ekonomisk åtstramning, snarare än ett enstaka år med stramare ekonomiska ramar.
Den skillnaden är central i argumentationen. En enskild period med högre kostnader kan hanteras genom anpassningar, men återkommande förluster av köpkraft ställer fortlöpande krav på hur verksamheten organiseras och bedrivs. Svensk Scenkonst uppger att institutionerna och den fria professionella scenkonsten redan har effektiviserat och anpassat sitt arbete till snävare ekonomiska ramar. Organisationen bedömer att utrymmet för ytterligare besparingar utan att påverka det konstnärliga innehållet är begränsat.
De möjliga konsekvenser som organisationen pekar på är färre produktioner, minskad turnéverksamhet och mindre utrymme för konstnärligt risktagande. Det är organisationens varningar för effekterna av en långvarig ekonomisk press, inte uppmätta resultat som uttalandet belägger. Sammantaget handlar oron om mer än antalet föreställningar: en stramare budget kan också begränsa bredden i det som verksamheterna kan utveckla och presentera.
Turnéverksamheten är särskilt viktig för varningens geografiska dimension. Svensk Scenkonst menar att en fortsatt urholkning av anslagen kan minska möjligheterna att nå publik i hela Sverige. Oron gäller därmed inte bara enskilda verksamheters förmåga att få ekonomin att gå ihop, utan också möjligheten att hålla ett brett och varierat scenkonstutbud tillgängligt utanför de platser där produktionerna skapas.
Organisationen betonar även samspelet mellan de etablerade institutionerna och den fria scenkonsten. Båda beskrivs som nödvändiga delar av ett fungerande scenkonstlandskap, där de bidrar till konstnärlig utveckling, nya uttrycksformer och tillgänglighet i hela landet. Enligt organisationens bedömning riskerar långvarig ekonomisk press att försvaga såväl detta samspel som kapaciteten inom respektive del av sektorn.
Barns och ungas tillgång till kultur är ytterligare en del av uppmaningen. Svensk Scenkonst lyfter fram Skapande skola och den kommunala kulturskolan som viktiga vägar för unga att möta och själva utöva konst och kultur. Därmed får också deltagande, vid sidan av professionell produktion, en plats i organisationens bredare argumentation för en hållbar kulturfinansiering.
Svensk Scenkonst framhåller de särskilda förutsättningarna för en övergångsbudget, men uppmanar samtidigt den tillträdande regeringen att skyndsamt förstärka kulturanslagen. Kravet gäller både omedelbara ekonomiska insatser och långsiktigt hållbara villkor för verksamheterna. Den kulturpolitiska skiljelinje som organisationen lyfter fram går mellan att bevara anslagens belopp i kronor och att bevara den konstnärliga verksamhet som pengarna ska räcka till.